Gillar du regler? Oftast inte, skulle jag tro. Går man ut på en arbetsplats och säger ”jag tänkte att vi skulle inför några nya regler” så möts man sällan av några jubelrop och applåder. Regler är ofta begränsande på något sätt. Det finns regler för hur fort man får köra sin bil, hur deklarationen ska fyllas i och vissa har regler för när man får bada i anslutning till att lunchen har intagits.
Men är det reglernas fel att de är tråkiga eller sättet de används på?
I mina kurser om att arbeta agilt (och i min bok om Agil projektledning) försöker jag visa att regler faktiskt kan vara alldeles, alldeles underbara, som Askungen skulle ha sagt. Agila metoder handlar om att få grupper att fungera självständigt. För att fungera självständigt krävs att gruppmedlemmar förstår vad som gäller i gruppen och hur de förväntas jobba. För att göra detta synligt kan gruppen definiera regler som vi kan kalla gruppkontrakt (på engelska kallas de ofta Ground rules).
Reglerna kan se ut såhär:
- För att skapa bästa möjliga resultat ska alla involveras i beslut kring hur vi jobbar
- Under möten ska alla ge sin åsikt om förslag till beslut
- Om någon efterfrågar tidsuppskattningar ska alla vara delaktiga i att uppskatta tiden för arbeten
Dessutom kan vi sätta upp regler för hur vi ska följa utvecklingen av arbetet. Vi kan sätta upp en tavla på väggen som visar vilka aktiviteter vi har kvar att utföra, vilka vi arbetar med och vilka som är färdiga och sätta upp regeln att alla måste visa dessa förändringar på tavlan när vi arbetar. Och, som jag skrev i mitt tidigare blogginlägg så kommer detta att vara den viktigaste regeln vi har för att uppnå långsiktig motivation i gruppen.
Vips, så har vi roligare på jobbet på grund av att vi infört ett antal regler. Så sluta att tro att det är reglerna som är problemet, det är reglerna som gör det möjligt att ha ännu roligare på jobbet.