Vi hade nöjet att ställa några frågor till Torbjörn Dahlström som är partner på Onbird. Onbird hjälper företag med agila transformationer och effektiva IT-leveranser.
För Informator håller Onbird kurserna:
DevOps Fundamentals
DevOps Product Owner
Att kombinera agilt och projekt
Hej Torbjörn. Till att börja med, hur ser du på den nuvarande utvecklingen inom DevOps och produktägarskap?
Vilka trender tror du kommer att prägla de kommande åren?
-När det gäller DevOps ser vi fler och fler företag som organiserar utifrån värdeströmmar istället för teknikområden. Målsättningen är att skapa så hög närhet som möjligt till ”kunden” för att få bästa värde i leverans. Men för att leveransen också ska kunna ske som helhet från värdeströmmen behöver organisationer också anpassa arkitektur utifrån det. Dvs de val av applikationer och system man köper är mer renodlade och inte stora monolitiska lösningar med en väldig massa beroenden över flera olika avdelningar och team. Ofta i termer av ”microtjänstearkitektur”. Vi ser också att det kommer bättre verktyg och metoder för att få överblick över microservice architecture som annars har en tendens att bli grötigt och svåröversiktligt. DevOps är så mycket mer än bara automatisering kring test och övervakning. Det börjar organisationer lära sig sakta men säkert.
Produktägarskap har ju varit väldigt trendigt ett tag men många organisationer döpte bara om gamla roller. Nu ser vi att fler går mot produktorienterade istället för projektorienterade organisationer. Det betyder ju att man flyttar mandat utåt i organisationer till produktägarna. Samtidigt som man också jobbar med att förstå och arbeta utifrån ett produktperspektiv som ju sträcker sig längre än projekten. Det är ju i ”operations” och löpande anpassningar av produkterna som vi får långa intäktsström. Också det här arbetet med att gå mot mer produktorientering ser vi att det är understött av förflyttning mot värdeströmmar. Idag är många organiserade utifrån teknikdomän eller organisationsenhet snarare än kundvärden vilket blir tydligt när man tittar på hur många beroenden som finns i olika leveranser. Där ser vi att det finns mycket kvar att göra kring hur organisationer definierar sina produkter. Inte alltid att man har lyckats få till tydliga kundvärden i produktskärningar.
Många organisationer brottas med att skapa ett verkligt samarbete mellan IT och verksamhet. Vilka är de vanligaste utmaningarna ni ser hos era kunder, och hur hjälper ni dem att överkomma dessa hinder?
– Det största problemet i relation verksamhet och IT är de underliggande mentala modeller som råder. Framför allt den som kallas ”contractor control-model”. Den utgår från att verksamhet och IT är separata instanser och IT är en ren stödfunktion som verksamheten kan lämna in krav till. Problemet är att det inte finns några affärsmodeller eller processer för den delen idag som är frikopplade på det sättet. Begränsningar och förutsättningar i teknik behöver utvecklas gemensamt med verksamheten. Att ensidigt säga att den ena måste anpassa sig till den andra skapar bara onödigt dåliga lösningar.
En förutsättning för organisationer att förstå detta är att förstå den inneboende komplexiteten i verksamheter och teknik. Organisationer som förstår att man inte alltid i förväg vet ”vad” respektive ”hur” accepterar och anpassar sig till komplexitet. De undviker därmed att göra långa ohållbara planer utan jobbar mer responsivt. Och för att det ska funka måste verksamhetens respektive it-organisationens kadenser bli synkade. En kan inte jobba i 3-veckors-cykler och den andra i årsplaner. De stämmer aldrig överens. Vi tror mycket på att tänka i max kvartals-cykler.
Och när man gör det så ska man titta på vilka är de gemensamma målbilderna för verksamhet och IT faktiskt är. För det är dem som ska driva, inte separata målbilder som spretar eller där en är underordnad den andra.
Slutligen, inget samarbete kan fungera om inte två saker är på plats. 1. förtroende och 2. synlighet i vad som görs och inte görs. Visualisering av arbete är en absolut central del av varje fungerande samarbete.
Effektiva processer är en av era grundpelare. Finns det några nya verktyg eller metoder som ni ser som särskilt värdefulla för att optimera leveransflödet?
På frågan om det finns nya verktyg så är väl svaret både Ja och nej. Det finns ett antal verktyg som funnits länge, men som inte nått fram till/används i större utsträckning. Så på det sätter är de ju både nya och gamla. De viktigaste verktygen är att:
1. Visualisera arbete
2. Kartlägga värdeflöden som ett underlag för allt förbättringsarbete.
Den senaste tiden har vi på Onbird jobbat en del med en för IT anpassad variant av värdeflödeshantering som ibland kallas ”Flow engineering”. I princip handlar det om 5 steg.
outcome mapping ➡ value stream mapping ➡ dependancy mapping ➡ future state ➡ roadmap
Många företag pratar om AI och automatisering i samband med DevOps.
Hur ser du på AI:s roll i framtidens arbetsprocesser, och hur kan företag använda den på ett pragmatiskt och användbart sätt?
DevOps handlar mycket om ”delivery pipeline” som är automation. Kommer komma nya tjänster för det med stöd också inom AI.
Men AI i verksamhetsprocesser är en annan fråga. Jag är rätt säker på att en mängd med idag existerande manuella arbetsuppgifter kommer försvinna, det pågår ju en väldig massa sådant bland tjänstemän idag. Inte bara enkla saker som att sammanställa minnesanteckningar eller jämföra kostnadsanalyser eller liknande.
AI-initiativ verkar generellt kunna delas in i 2 olika spår.
Spara-pengar med AI-spåret. Det handlar ju om att ta det vi gör idag och låta ett AI göra det åt oss. Fast det kanske borde vara uppgifter som vi i första hand slutade att göra för att de inte skapar något kundvärde. Här kommer nog de mesta initiativen hamna, att spara pengar känns oftast som en säkrare investering än det andra spåret. Att skapa mervärde/nya affärsmodeller med AI. Här tror jag dock att de framtida vinnarna finns. De som kan bemästra tekniken för att göra mer för samma. Samtidigt som jag upplever att Ai-marknaden är lite high chaparall idag, men många AI-bolag kommer nog att gå i putten. Så det är svårt att veta vilken häst man ska satsa på.
Onbird betonar vikten av energi och driv i förändringsarbete.
Hur skapar man en kultur där förändring ses som något positivt snarare än som en utmaning?
Människor varken gillar eller ogillar förändring tror jag. Människor gillar att veta vad de kan förvänta sig/vad som förväntas av dem. Problemet är väl oftast att man försöker pådyvla förändring (eller hur du sköter ditt arbete) på andra. Vill man nå framgång med förändring så måste man bjuda in de som påverkas till förändringen. Inte genom dialog utan genom att ge dem mandatet att själva förändra. Och det mandatet i sin tur måste ju vara fast förankrat i den problembild man försöker lösa. Här kan många bli tydligare, varför gör vi det här, vad är det som är det underliggande prblemet och hur gör vi förflyttningen till en gemensam fråga.
Man ska komma ihåg att de flesta redan jobbar med olika former av ”optimering” idag. Men förändring består inte bara av optimering, den består också av evolution. Dvs det räcker inte att bara göra det vi gör idag fast lite snabbare, vi måste också fundera på vad vi ska ändra/utveckla. Den uppgiften ska varje person ha.
Förändring och förbättring är ett dagligt arbete och det ska utföras där arbete sker, inte i konferensrum eller på skrivbordsprodukter hos enstaka utanförstående.
För att det här ska ske så måste lärande bli dagligt och då måste det finnas tid för reflektion. Idag tror dessvärre många att de sparar tid på att inte stanna upp och reflektera. Men det gör de inte, istället gör de bara mer av samma. Ingen kan liksom tänka mitt under ett sprinterlopp på 50 meter.
Berätta lite om er nolltolerans mot Powerpoints? 😊
Det började med att vi helt enkelt tröttnade på långa komplexa omfattande powerpoints och ppt-race. Vi såg att lärarna inte heller lärde sig ämnet på riktigt utan förlitade sig på att ppt skulle göra jobbet. Någon smart människa hade ju tänkt ut allt.
I vår pedagogik som utgår från ”peer training” konceptet så ville vi skapa dialog inte monolog, då behöver materialet växa fram tillsammans. Det här innebar också att vi som lärare måste vara mycket bättre på att förklara koncepten.
Vi Provade det här på skakiga ben för snart 10 år sedan och det blev omedelbar succé/hurrarop. Folk kom fram efter presentation och tackade oss hjärtinnerligt för att de sluppit titta på 100 sidor powerpoint.
Sen fortsatte vi bygga mycket av vår pedagogik runt det. Med bättre grafisk facilitering och övningar som baserade sig på en massa dialog och där vi som lärare inte presenterade svaren hela tiden utan istället ger deltagarna chansen att själva hitta svaren genom våra frågor.
Som lärare, om du vill förmedla en kunskap så kan du inte stå med ett informationsövertag och förvänta dig att andra automatiskt lyssnar till dig och kopierar ner allt du säger. Då fastnar liksom inget.
Stort tack Torbjörn för att du tog dig tid att svara på våra frågor. Det uppskattar vi verkligen!