Ska vi kalla det förbättringsledning?

Du känner säkert igen situationen. Ledningsgruppen har varit på konferens och kommer tillbaka med stor entusiasm, många idéer och uppslag och vill genast sätta igång ett förändringsarbete. Och det är väl helt i sin ordning.

Men… Många gånger resulterar det i en ganska hårt styrd förändringsplan med beslut om huret ned på enskild medarbetarnivå. Ledningen gör en detaljerad projektplan för ett förändringsprojekt som man sedan vill mäta utfallet av. Ropen skalla, KPI:er åt alla. Det som är lite trist med sådana förändringsprojekt är att de sällan eller aldrig leder till det önskade utfallet. Man når inte det – eller dit – man vill. Vilket ibland leder till att alla de insatser man gjort, såväl i pengar som i tid, är bortkastade.

Frustration. Förändringströtthet. Prestigeförlust. Och kanske till och med i den sämsta av världar: Skuldbeläggning.

Det finns andra sätt att jobba med förändringsarbete. Till exempel agil förändringsledning. Tankesättet kommer från lean och agilt och har alla de grundvärderingarna med sig. Fokus på värdeskapande, de som är närmast produkten/kunden vet mest om den, inte detaljstyra, testa iterativt, ständiga förbättringar och mycket, mycket mer.

Hur jobbar man rent praktiskt med agil förändring? Som Stephen Covey säger i sin bok ”7 Habits of Highly Effective People”: Begin with the end first. Sätt upp ett klart, tydligt och lättfattligt effektmål för förändringen. Vad ska den tänkta förändringen få för effekt när den är genomförd? Ett (1) effektmål. Mätbart såklart. Och när vi ändå är i farten med att skapa ett effektmål, varför då inte blanda in medarbetarna i den processen? Samskapa målen. Delaktighet… Engagemang… Ansvar…

När effektmålet väl är satt och handskakat börjar det praktiska arbetet. Vilka aktiviteter ska vi testa för att se om de för oss närmare målet? Just det. Testa. För det är så vi tänker i den agila världen. Vi släpper ut något, stämmer av med omgivningen (vi brukar kalla dem för värdemottagna) för att se hur det fungerar. Provar, stämmer av, justerar, hittar på nya saker och sedan är loopen igång. Det finns inga färdiga lösningar – vi anpassar hela tiden med målet i sikte.

Vilka är ”vi” då? Ledningsgruppen, cheferna, projektledarna? Nej, nej, nej… Medarbetarna! Teamen. Grupperna. Avdelningarna. De som är närmast verkligheten (den som av en del kallas verksamheten). På ett sjukhus kan det t ex vara sjuk- och undersköterskor. På en skola kanske lärare och lärarassistenter. De som dagligdags jobbar med något är väl de som är bäst lämpade för att avgöra vad som göras för att påverka i riktning mot det väl kommunicerade och förankrade effektmålet. Inte några chefer som sitter långt bort från verkligheten.

Det är medarbetarna som får vara kreativa (naturligtvis inom verksamhetens ramar) och generera idéer som sedan omsätts i aktiviteter som genomförs. Alltid med målet och värdemottagarna i fokus och med kontinuerlig feedback från dessa. Vi skapar medledarskap genom att involvera och entusiasmera. Vi skapar momentum genom att hela organisationen kan delta i förändringsarbetet. Dessa två faktorer tillsammans gör att vi snabbt kan se och mäta framsteg, framgång och resultat.

Förändringsarbetet förresten… Det är kanske dags att lägga det ordet på hyllan? De flesta människor är ju oftast lite skeptiska till eller rädda för förändring. Har det blivit dags att kalla det förbättringsledning istället? ”Jag jobbar som förbättringsledare” – visst låter det vackert? Eller är det för tidigt? Vågar vi släppa taget om förändringsledning och släppa in förbättringsledning?

Jag har ett förslag: Låt oss vara agila. Testa ”förbättringsledning”. Funkar det så funkar det. Och då lovar jag att inte prata mer om agil förändringsledning.

Boka din plats på Agil Förändringsledning