Mitt i värsta deadline-stressen körde jag över en hund!

 

17 februari var deadline.Vi hade förberett en ambitiös ansökan under några veckors hårt arbete. Nu skulle jag bara köpa frimärken och göra sista genomläsningen innan jag skulle lägga ansökan på postlådan med snabbpost.

 

Det hade hunnit bli sent och det var mörkt ute. Min arbetsdag var inte slut än. Med frimärkena säkert placerade i plånboken körde jag lugnt hemåt.

Från ingenstans kom en hund springande i full fart. Det sa bara KADABABANG_DUNS_DUNS_DUNK, igen och igen under bilen. Dunkandet tog aldrig slut, kändes det som.

Först bara skrek jag rätt ut. Jag fick till slut stopp på bilen, andades djupt och gick ut till hunden som nu omfamnades av ägaren och hennes kompis medan kompisens jycke stod bredvid.
– Lever han? Jo, det gjorde han. – Men det kommer han inte göra länge till! Jag såg ju hur du körde rätt över honom! skrek den förtvivlade matten.

Aningen darrbent själv så skjutsade jag hunden, ägaren, kompisen med sin hund till djursjukhuset. Ägaren var helt otröstlig och upprepade att hunden skulle dö. Jag använde mina stressreduktionsmetoder för att under körningen ta ned min egen stress och nervositet. Samtidigt pratade jag med ägaren och kompisen om tro på livet.

– Är ni inte kloka! sa ägaren till oss. – Han kan inte överleva detta, det är ju fullständigt omöjligt! Han blev ju överkörd och jag såg det med mina egna ögon!

Medan vi körde mot djursjukhuset ringde jag receptionen. Vi fick beskedet att sjukhuset hade fullt! Vi fick adressen till ett annat djursjukhus i stan. Jag läste den högt för att ägarens kompis skulle skulle skriva av den. Hon hade inga glasögon på sig, men krafsade ned adressen och telefonnumret.

Med jämna mellanrum skrek hunden av smärta och försökte göra sig fri bakom huvudet på mig. Lätt stressande för mig som samtidigt försökte köra fort men säkert på det hala underlaget i mörkret.

Jag ringde andra djursjukhuset. Telefonkö! – Kör hit med akut sjuka djur i alla fall, även om ni inte kommer fram på telefon! sa telefonsvararen.

Nu bad jag kompisen att guida mig så vi skulle hitta rätt. Min smartphone var upptagen av att stå i kö. Hon hade bara ägarens telefon och begrep inte hur man skulle göra. Bilens GPS gick inte heller.

Där satt jag; Mörkt. Halt väglag. Bråttom. Kvidande, sprattlande skadad hund. Två traumatiserade kvinnor i baksätet. Hittar inte själv till sjukhuset. Deadline närmar sig med stormsteg.

Nu samlade sig ägaren tillräckligt för att kunna guida oss rätt till djursjukhuset. Hunden levde ännu och togs in direkt på bår.

På hemvägen tog jag med kompisen och hennes hund i bilen. Hon mådde fysiskt illa av chocken som höll på att släppa och oroade sig förtvivlat mycket, framförallt för sin väninna.

Hon undrade vad jag hade gjort med fingrarna på ratten tidigare. Jag förklarade att det var en metod för stressreducering. Jag behövde köra en session stressreducering själv nu; jag hade kvar viktiga delar av min arbetsdag och kände mig ännu inte lugn. Så jag erbjöd henne att vi skulle göra det tillsammans medan jag körde henne hem. Det var så skönt för oss båda! Efter en dryg kvart var vi känslomässigt balanserade, och kände istället lugn och tillförsikt. Olyckan rev inte med oss på samma sätt som förut. Vi hade återigen full tillgång till våra förnuft.

Underbart att ha ett sådan här metod! Alltid till hands.

Supertrött och samtidigt oändligt tacksam över att kvällen ändå slutade efter omständigheterna så bra. Jag hade kunnat skjutsa matte till djursjukhuset och också fått hjälpa kompisen med hennes trauma. Mina egna nerver var på insidan igen. Och jag hann leverera ansökan på tid! 

 

• TÄNK OM du hade ett flexibelt verktyg för att snabbt reglera intensiteten på dina oönskade känslor? Till och med när du kör bil eller pratar med andra! 

• TÄNK OM du själv kunde använda detta agila verktyg, gång på gång?

• TÄNK OM verktyget var gratis och resultatet ofta bestående?

 

I kursen Agil Emotionell Reglering får du lära dig att effektivt reglera ditt eget känslotillstånd med hjälp av Emotional Freedom Techniques (EFT), även mitt uppe i den hektiska arbetsdagen…! 

 

Efter kursen förstår du metoden, och hur det kommer sig att något så löjligt enkelt kan vara så rasande effektivt. Du har fått öva så att du kan fortsätta själv för att neutralisera eller reglera intensiteten på dina oönskade känslor. Ofta med permanenta resultat. Du har också fått lära dig hur du installerar en mental bro till vad du hellre skulle vilja känna, om den där störande känslan skulle göra sig påmind igen.

 

 

 

Välkommen! Sara Bern